Rasbeskrivning

Rasbeskrivning

URSPRUNGSLAND/HEMLAND: Frankrike

 

ANVÄNDNINGSOMRÅDE: Drivande hund

 

BAKGRUND/ÄNDAMÅL: Aveln med inrikting på korthårig fransk basset, började omkring år 1870. Utifrån ett sannolikt gemensamt ursprung skapade le Coutelx de Canteleu en hund av brukstyp med raka framben kallad Artois, medan Louis Lane utvecklade en mer iögonfallande typ med krokiga framben kallad Normand. Man fick vänta ända till år 1924 innan namnet Basset Artesien Normand intogs. Leon Verrier, som vid 77 års ålder, år 1927 övertog ledningen av rasklubben, ville förstärka det nor-mandiska inslaget i rasen.

I standardboken för drivande hundar år 1930, där de båda basset-varianterna artois och artesien normand upptagits, finns följande notering, som avser den senare: "jaktklubbskommittén beslutar att notera att Basset Artesien Normand bör vara en övergångsvariant mot en ras av typ Normand, utan inslag av Artois"

Rasen jagar lika bra ensam som i grupp och är skalldrivande. Dess korta ben gör att den kan tränga in i den tätaste vegetation dit en högbent hund inte kan komma och driva ut viltet som sökt skydd därinne. Den jagar med förkärlek kaniner men den jagar lika bra hare och rådjur. Den spårar och driver vilt med stor säkerhet, inte fort men målmedvetet och med kraftigt skall.

 

HELHETSINTRYCK: En i förhållande till sin höjd lång hund, som ska vara robust och samlad och vars huvud skall påminna om ädelheten hos grand chien normand.

 

UPPFÖRANDE/KARAKTÄR:

Med sitt goda och välljudande skall, driver den målmedvetet viltet utan för hög fart.

Karaktär: Glad och mycket tillgiven.



Kommentar: Det är av stor betydelse att rasen upplevs som glad och mycket tillgiven. Detta är ett av rasens allra viktigaste kännetecken. I Frankrike går den under benämningen " Frankrikes familjehund nr.1" Rasen är förskonad från dålig mentalitet. Det är av stor vikt att domaren i sin bedömning av mentaliteten hos rasen ser till att det medför prisnedsättning om hunden ej är glad och mycket tillgiven.

 

HUVUD

Kommentar: I standardens inledning sägs att rasen skall se ädel ut. Ädelheten är mycket viktig för att ge rasen dess kännetecken. I dag tar domarna alltför lite hänsyn till detta, i synnerhet gäller detta hanhundar. Maskulinitet har inget med grova huvuden att göra! Ganska vanligt är korta nospartier och breda skallar, något som skall medföra prisnedsättning.

Proportionerna i huvudet skall vara 10:10 och ädelheten är viktig!

 

Skallparti: Skallen skall vara välvd och måttligt stor med tydligt framträdande nackknöl. Huvudet skall vara torrt.

 

Stop: Stopet skall vara tydligt men ej överdrivet markerat.

 

Nostryffel: Den skall vara svart och stor samt något framskjuten. Näsborrarna skall vara väl öppna.

 

Nosparti: Nosryggen skall ha ungefär samma längd som skallen och vara lätt böjd.

 

Läppar: Överläppen skall väl täcka underkäken men får varken ha för mycket överhäng eller vara för stram

 

Käkar/tänder: Saxbett

Kommentar: Rasen har inga större problem med bett, dock förekommer klena underkäkar, vilket bör medföra prisnedsättning då hunden får ett "snipigt" uttryck. Tandförluster förekommer knappt alls. Rasen kan ibland ha för många tänder. Detta bör dock inte föranleda sänkt pris.

 

Kinder: På kinderna bör huden bilda ett eller två veck.

 

Ögon: Ögonen skall vara ovala, stora och mörka samt harmoniera med pälsfärgen. Blicken skall vara lugn och allvarlig. Det röda inre ögonlocket får synas men får inte vara framträdande.

Kommentar: Ögonen skall ej vara helt runda utan mandelformade för att uppnå det eleganta uttrycket. Runda glosformade ögon spolierar det korrekta uttrycket

Observera dock att ljusa hundar tillåts ha ljusare ögonfärg vilken harmonierar med pälsfärgen

 

Öron: Öronen skall vara ansatta så lågt som möjligt och aldrig högre än en tänkt linje mellan ögonen. De skall vara smala vid fästet, väl inrullade. De skall vara tunna, mjuka och mycket länga och skall minst nå till nostryffeln och helst sluta i en spets.

Kommentar: Hundar med högt ansatta öron har också ofta en för bred och grov skalle. Med detta följer också oftast en tjock öronmussla samt för tjocka öronläder som faller platt och lite utstående från kinden.

För korta eller platta öron spolierar uttrycket och skall medföra prisnedsättning. Ju längre och mjukare öron desto bättre.

 

Hals: Halsen skall vara ganska lång med måttlig mängd löst halsskinn.

Kommentar:

På grund av rasens väl tilltagna längd i kroppen kan halsen vara ganska lång. Med korrekt skuldra kan det även ge intryck av en riktigt lång hals, vilket bidrar till det eftersträvansvärda eleganta uttrycket. I rörelse för sig rasen med stolt resning. Vad gäller hakpåsen måste den finnas som en följd av de lite lågt ansatta öronen och den något lågställda konstruktionen. Jfr dock aldrig med den som förekommer på Basset Hound.

 

KROPP

Rygglinje: Ryggen skall vara bred och välutvecklad.

 

Ländparti: Länden skall vara lätt välvd.

 

Kors: Korset skall ha en lätt välvning.

 

Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara oval och långsträckt. Revbenen skall vara långa och ha lång sträckning bakåt. Bröstbenet skall vara långt och med väl utvecklat förbröst Flankerna skall vara fylliga och bröstlinjen skall tydligen nå nedanför armbågarna.

Kommentar:

Rasen har problem med bröstkorgarna, inte bara revbenens välvning och bröstkorgens form utan även bröstbenets längd samt ”fritt” hängande revben.

Bröstkorgsdefekten har visat sig vara starkt nedärvningsbar och uppfödarna arbetar mycket för att eliminera defekten. Därför är det av stor vikt att domarna verkligen ”känner igenom” hela bröstkorgen, och ej bara revbensbågarna.

Förbröstet skall vara mycket markerat på denna ras i jfr med andra. Buklinjen skall ej vara uppdragen och det skall finnas flanker.

 

Svans: Svansen skall vara tämligen lång, kraftig vid fästet och jämnt avsmalnande mot spetsen. När hunden står stilla skall svansspetsen kunna nå marken. Svansen skall bäras sabelformad och får aldrig vara böjd över ryggen. Svansen får inte heller ha längre, borstigt hår mot svansspetsen. Det är absolut förbjudet att trimma svansen på utställningshundar.

Kommentar: En "allt för glad svans" skall medföra prisnedsättning.

 

EXTREMITETER

Framställ

Helhetsintryck: Frambenen skall vara korta och kraftiga. De skall vara krokiga eller näst intill. Tendensen till krokighet skall vara fullt synlig. Ett fåtal hudveck utan överdrifter på handlovarna skall betraktas som en förtjänst.

 

Skulderblad: Skuldrorna skall vara muskulösa och snedställda.

 

Armbåge: Armbågarna skall vara åtliggande.

 

Tassar: Tassarna skall vara ovala och något långsträckta Tårna skall vara väl slutna och riktade framåt så att hela tassen stöder mot marken.

Kommentar:

Rasen börjar få alltför korta, överarmar något som domarna bör vara observanta på.

Frambenens form är också av stor betydelse för rasen. Krokigheten får ej vara av sådan art att frambenen snuddar vid varandra i rörelse. Man skall dock tillägga att när det gäller yngre hundar (upp till två år), bör hänsyn tas då kroppen ej är fullt utvecklad vid denna ålder. Krokigheten skall påverka och sänka hundens fart vid drev. Asymmetriska fronter skall medföra prisnedsättning, liksom alltför raka framben.

Att kombinera krokiga framben med framåtriktade tassar är svårt. Man bör skilja på när hela tassen är vriden och när endast tårna är utåtvridna. Det är viktigt att hunden står på hela tassarna.

 

Bakställ

Helhetsintryck: Bakbenen skall vara så ställda att de bildar en vertikal linje från sittbensknölen - över mitten av underbenet - hasen och mellanfoten till tassen.

 

Lår: Låren skall vara muskulösa och utfyllda.

 

Has: Hasorna skall vara kraftiga korta och så vinklade att baktassarna är lätt underställda i stående. Ett litet hudveck på hälbensutskottet är inget fel.

 

Mellanfot: Mellanfoten skall vara kort och stark.

 

Tassar: Baktassarna som framtassar:

 

RÖRELSER:

Gången skall vara jämn och ledig med lugna rörelser.

 

HUD: Huden skall vara smidig och tunn.

 

PÄLS: Pälsen skall vara rödgul och vit med svart mantel (trefärgad) eller rödgul och vit (tvåfärgad). Hos den första varianten skall huvudet vara väl täckt av rödgul, gulröd färg och ha en mörkare rundel vid vardera tinningen. Manteln skall vara svart, grävlingsfärgad eller harfärgad.

 

STORLEK/VIKT: Mankhöjden såväl för hanhund som tik: 30-36 cm +- 1cm för i övrigt utmärkta individer är tillåtet. Vikt 15-20 kg

Kommentar:

Basset Artésien Normand används i första hand som rådjursdrivande hund i Norden. Det är alltså av stor betydelse hur drevsättet är. Vid samtal med franska uppfödare visar sig det att tankegången är identisk i Frankrike. Där används hunden i första hand för kaninjakt och drevfarten har stor betydelse. Bland svenska uppfödare finns en stor medvetenhet ang mankhöjden. Tyvärr ger ju standarden i dag samma mankhöjdsnorm för tik och hane, något som ibland kan göra aveln svårare. I den franska texten ang mankhöjd står att +- 1 cm accepteras för hundar av i övrigt excellent typ. Tyvärr har denna cm tolererats även för hundar som är av god typ. Många domare tar inte hänsyn till att hunden skall vara av utmärkt typ för att få 37 cm godkänd som mankhöjd. Under rubriken diskvalificerande fel förekommer meningen fel mankhöjd, vilket skall leda till 0 pris. Uppfödare är mycket måna om att detta följs.

Att en låg hund har klen benstomme skall medföra prisnedsättning. Artésienen är en ”stor” hund med korta ben, vikten 15-20 kg bekräftar detta, men det förstärks också av texten ”för tunn benstomme” under rubriken diskvalificerande fel.

 

Viktiga måttförhållanden:

Mankhöjd/kroppslängd 5:8

Bröstkorgens djup/kroppslängd 2:3,

Skallens bredd/huvudets längd 1:2 Nosryggens längd/skallens längd 10:10

FEL:

Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

Huvud:

- Flat skalle

- Bred panna

- Pannans mittfåra alltför markerad

- Platta, runda, tjocka, för högt eller brett ansatta öron

- Ljusa eller runda ögon, utstående ögon eller ögon som visar för mycket av bindhinnan

 

Hals:

- Kort hals

 

Kropp:

- Mjuk rygg eller svankrygg

- För lång, sned eller grov svans

- Det svärdformade brosket på bakre delen av bröstbenet för kort eller tillbakabildat.

- Platt eller deformerad bröstkorg

 

Framben:

- Raka eller korta skuldror med otillräcklig muskulatur

- Handlovar som berör varandra

- Utåtvridna mellanhandsben, överkotade ben eller för krokiga ben

- Ej åtliggande armbågar

- Platta tassar

- Spretiga tår

 

Bakben:

- Tunna lår

- Trångt eller för brett ställda hasor

 

Päls:

- Mjuk, utpräglat lång eller fransig päls

 

Färg:

- Sotfärgat huvud

 

Uppförande/Karaktär:

- Ängslighet

 

Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

 

DISKVALIFICERANDE FEL

- Otypiska hundar

- Fel mankhöjd

- Överbett

- Mycket ljusa ögon

- För kort bröstkorg eller avsaknad av svärdformat broskparti

- Starkt deformerad bröstkorg

- Helt raka framben

- För tunn benstomme

- För sotfärgat huvud

- Alltför talrika svarta prickar (ticks), vilket ger den vita färgen i pälsen en blåaktig ton

- Ängsliga eller aggressiva hundar

 

NOTA BENE

Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.

 

TESTIKLAR

Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.

 

© Basset Artésien Klubben 2015